Counting Crows är underbara. Jag vet att jag har sagt det hundra gånger och tjatar om det dagligen men det är fantastiskt. Jag lyssnar på dem 24/7 och tröttnar inte! Fick nyligen ett par, för mig, okända låtar som jag nu lyssnar sönder. Eller egentligen inte eftersom jag aldrig kan lyssna sönder Counting Crows. Dom är inte som andra band. Pianoklink, raspig oren mysröst, gittarslag och trumbank. It's pure love.
Det är roligt hur folk tror att CAPS LOCK ger en större effekt. Sanningen är att det faktiskt gör det, men när folk skriver in till mig på jobbet, med stora bokstäver, blir jag knappast mer villig att hjälpa dem, snarare lite irriterad. Vi gör faktiskt vårat bästa trots att det kanske inte verkar så. Det är dock inte mitt fel att lagersnubbarna packar fel. På måndag är det näst sista provet, fysik B. Kärn- och partikelfysik. Jag är screwed, fast jag har ju hela helgen på mig så då ska jag nöta in allt som har med alfa-, beta- och gammastrålning att göra. Det är så sjukt kort tid kvar till studenten. Jag blir aldeles pirrig!
Bara för att Jenny inte kommer på något att skriva tänkte jag nu tipsa er om lite musik. Den här gången vill jag lyfta fram bandet Detektivbyrån som är en trio som härstammar från de värmländska skogarna men som numer är bosatta i Göteborg. Deras musik är svår att beskriva då den är något experimentell när de blandar klockspel, dragspel, trummor, med mera, till en musikalisk blandning som kanske kunde liknas någorlunda med cirkusmusik. En salig blandning av akustik och elektronik helt enkelt, lyssna och bedöm. (Låtar för gratis nedladdning finns på deras hemsidor.) http://www.detektivbyran.net/ http://www.myspace.com/detektivbyran
Imorse skuttade jag runt till The Donnas andra skiva. Det var sjukt längesen jag lyssnade på dom och fy sören vad bra dom är. På jobbet hade vi webbradio på, det ekade schlager över hela cdons våning. Hela kundtjänst-crewet verkar vara grymt insatta i schagernsvärld och tippade på vinnare och grejer. Jag kände mig lite som en outsider så efter två timmar åkte ipoden in i öronen med lite bra, hedelig Matchbox twenty. Men ikväll, visst ska jag se festivalen. Efter Martins inlägg har jag ju inget val. Trots att jag föredrar den här killen:
Ikväll är det dags för _alla_ att sitta bänkade vid TV'n och se på när Europas giganter ger sig in i en fantastisk musiktävling fylld med allt från pojkband till EBM.
Doin' the omoralisk schlagerfestival!
Bulgariens bidrag, trummor, mungiga och en enformig kvinnoröst.
För alla er som inte vill ladda ner musik olagligt och som bara vill lyssna på musiken innan man köper skivan kan utnyttja tjänsten blogmusik. Lyssna på din favoritmusik helt enkelt! Avril Lavigne kanske?
Om jag någon gång i framtiden får för mig att bli pianolärare, snälla avråd mig då. Jag har spenderat en halvtimme med min lillebror klinkandes på en låt som för honom är rena rama berlinmuren, men som för mig är en tröskel. Frustrationen kokar i mig, och när jag tvingas visa samma not på samma ställe, om och om igen, vill jag äta upp notbladet. För att inte skälla, smälla igen locket över hans fingrar eller någonting annat oväntat gick jag upp. Nu sitter jag och överröstar klinket med Avril Lavignes "Girlfriend" och jag skäms. Dels för att jag lyssnar på den, men mest för att den är så förbannat medryckande!
1. Du går i stan, eller egentligen kan du gå någon annanstans också (det är lika irriterande överallt), det flyter på bra. Folkmassan rör sig i ett jämnt tempo, du vet exakt vart du ska, siktet är inställt. Plötsligt. PLÖTSLIGT! stannar personen framför dig upp. Hon bryter hela rytmen, hela tempot. Hon pratar i sin telefon och har beslutsångest huruvida hon ska tillbaka, gå åt sidan eller gå vidare. Det hela resulterar i att hon stannar och du kan inte komma förbi. Du är fast och vill ingenting hellre än att ninja henne på knäskålarna.
2. Du går till jobbet, du jobbar vid möllan och måste gå en sträcka på ca 50 meter från bussen. På denna tid hinner du leka nintendospel för att undika alla bajskorvar som ligger överallt eftersom ägarna tycker att det är äckligt att plocka upp sin hunds bajs. Men vet ni vad, det är fan äckligare för oss andra som måste akrobatisera oss fram för att inte stampa i hela härligheten.
Till morgondagens musiklektion ska jag ha tragit fram 3 amatörspelbara låtar som förslag. Tyvärr känner inte min grupp till bra musik som Goo goo dolls-Slide eller någon låt what so ever av Counting crows så det får bli typ Backstreet boys. Nostalgi så det smäller om det. Cdon ringde och bad mig komma in och jobba, så efter skolan och en kvick fikapaus knatade jag bort jobbet och slet i 4 timmar. Frågan som slog alla tidigare frågor med hästlängder kom in: "Vad är ett lösenord?". Nu sitter jag som sagt och letar efter låtar, det går sämst för jag vill inte spela BSB. Grymt tacksam för tips. Dessutom ska jag koncentrera mig på Grey's Anatomy, ah livet är hårt.
Det här var då mitt första inlägg i den här gemensamma bloggen som delas av mig (Martin) och Jenny. Just varför det blev Jenny vet jag inte, det var mer att min desperation att få en gemensam blogg råkade drabba den som var närmast; Jenny. Så jag välkomnar dig och alla andra till en underbar framtid med massvis av "bajssnack". Jag gjorde en blogg på blogspot, men tydligen så dög den inte. Även om funktionerna är fler och reklamen mindre. Vi får se hur det går helt enkelt.
Martin ville ha en gemensam blogg, jag sa "visst varför inte, jag är på!" så nu är en gemensam blogg skapad. Givetvis kan ni följa oss induviduellt om ni känner för det men här kan vi ta ut vår ilska på varandra. Så Martin, nu kan vi hugga in, HIT ME, I'M READY!