bajssnack

Okapin Okapia johnstoni är ett partåigt hovdjur i familjen giraffdjur. Den påminner mer om en häst än en giraff och har på bakdelen svart-vita ränder (som zebrorna). Okapin lever bara i Kongo-Kinshasa och där i tropiska regnskogar.

En vuxen okapis mankhöjd är 150-170 cm. Den kan väga upp till 250 kilo och blir ca. 2 meter lång.

Okapin är mycket skygg och tillbringar dagarna i skydd av tät vegetation, för att sedan på natten ge sig ut och söka efter föda. Den livnär sig på löv, kvistar och frukter. Dess syn och hörsel är förstklassig och vid minsta tecken på fara rusar den in i tät skog och gömmer sig. Således är okapin mycket svår att få syn på.

Djuret upptäcktes 1900 av Johnston vilket gör den till ett av de senast upptäckta däggdjuren. Länge höll m
an skinn på naturhistoriska museet i London för att vara falsarier, skapade genom att kombinera zebraskinn med andra däggdjur. Det finns inga okapier i Sverige, närmast kan de beses i Zoologisk Have i Köpenhamn.

Den 12 juni 2006 påträffades en okapi i en nationalpark i Kongo, vilket man inte då gjort på 47 år.

Jag känner att statistiken för vår kära blogg ligger rätt lågt i förhållande till andra bloggar. Visst den är inget särskilt men jag läste en tants (runt 45 bast) blogg. Hon presenterade sin statistik som låg på runt 300 läsare per dag. PER DAG! Jag och Martin ligger på runt 10. Om vi har tur.
I alla fall, denna dam/tant/kvinna beskriver hur hennes väckarklocka ringer på morgonen, hur många latté hon dricker per dag, vad hon har på sig samt vad hon lagar till middag. Okej för en 16-årig tjej, till och med okej upp till och med 20. Personligen hade jag hade dött om min mamma bloggade om sitt liv. Världsproblem ger jag ett kanske men om hur dags hennes väckarklocka ringer och med vilken signal. (Jag har förövrigt counting crows-einstein on the beach som väckningssignal.) Det går fet-bort! Kanske just för att det huvudsakligen är tjejer i 16-års åldern som bloggar på detta sätt. Jag har faktiskt aldrig sett en kille som fotat sig själv i en spegel för att sedan publicera detta på sin blogg som "Dagens outfit". Jag har inte heller läst en blogg där en kille beskriver exakt vad han åt till lunch, vilken tid och vad det kostade. Jag har verkligen aldrig sett en kille som bloggar om vilka underkläder han fyndade på stan. (Detta skulle möjligtvis vara Martin i så fall.) Tyvärr dras även barnen in i bloggen. Men jag får känslan av att de gillar det. "Mamma har blivit bloggkändis och nu får vi smaka en bit av kakan".
Jag satt och funderade över hur min mammas blogg hade varit. Hennes egna liv vet jag faktiskt inte vad hon hade skrivit. "Hej, idag dammsög jag. Det var inte så roligt. Därefter lagade jag mat till mina barn. De är bortskämda och borde laga sin egen mat men jag kan ju inte låta dem svälta. OSV..." Om hon sedan skulle beskriva mitt liv skulle det för tillfället knappast vara någon större exhaltering för läsarna: "Jenny vaknade, hon gick till jobbet, hon kom hem från jobbet. Jenny gick och la' sig." Nej jag säger då det; tack och lov att morsan inte bloggar!

/J