bajssnack

Det finns mycket som folk är rädda för och jag måste säga att min fobi är något mainstreamad. Samtidigt som det känns skönt att veta att det finns hjälp och att andra också är rädda för samma sak, för då är man rätt normal ändå, eller? Egentligen vill man ju vara lite unik och han någon fobi som logofobi (ord), sitofobi (mat) eller triskaidekafobi (talet 13). Dock måste tyvärr erkänna att min fobi inte är fullt utvecklad och att jag bara blir fruktansvärt rädd när jag inte är förberedd på det. Annars blir jag bara väldigt äcklad och vill springa därifrån.

I alla fall är min fobi småkryp och speciellt larver. Det är något äckligt med allt sådant och jag kan inte ens se på bilder av dem utan att bli rädd. Jag har funderat på varför jag blivit så rädd för dem för när jag var mindre var jag inte alls rädd för dem. Och på något vis har jag lyckats bygga ihop en teori. Troligtvis så har entomofobin kommit i och med att min roll i samhället/hemma förändrat mig, kanske har jag sett för lite på "Mitt i naturen" eller gått för lite i skogen för att min vana med småkryp ska vara bra. Så samhällets normer, rädsla för småkryp, har jag anammat trots mina föräldrar som inte är rädd för sådant. Är det en prioritering i min uppväxt? Jag dricker inte kaffe och gillar inte starka alkoholhaltiga drycker, men jag är rädd för småkryp. Det har också förvärrats med åren. För några år sedan var nyckelpigor inte alls äckliga och gick att hålla i, men nu går det inte längre.

Vad tror ni?