bajssnack

Jag lever - jag skriver bara sällan, förlåt. Det har gått ett halvår. Jag bor inte längre i Malmö. Jag jobbar inte på CDON och jag sitter knappt vid datorn utom på arbetstid. Jag hinner surfa hela internet tre gånger om på en arbetsdag så det är inte lika lockande när jag kommer hem längre. Jag kan inte prata svenska längre utan blandar det hejvilt med danska och jag skriver fortare på engelska än svenska. Mitt liv är annorlunda mot var det var förut.
Som person är jag densamma. Jag lyssnar på samma musik och gillar samma filmer. Jag gillar sommaren och kan vara djävligt snäll. Jag har skaffat mig en Joel och festar inte i samma utsträckning som tidigare. Jag går inte lika ofta på krogen och klubbar. Jag sitter hellre hemma eller på någon pub och tar ett glas vin. Jag har börjat diska, tvätta och städa. Jag tror att jag har mognat litegrann. Inte min personlighet men jag har börjat ta mer ansvar - det ni!

Ikväll är ett undantag, jag har ätit, skitit i att diska. Mitt rum ser ut som jag vet inte vad och jag var tvungen att köpa nya underkläder idag för att jag inte tvättat på ett tag. Nu ska jag och Linda smita iväg och ta ett glas vin.

Jag lovar att återkomma!

Er Jenny

PS. Stephen Speaks - Out of my league (musik gillar jag fortfarande)

Det är ingen som lever!

/M

Bara för att det faktiskt är folk som går in här och läser så känner jag mig någorlunda tvingad att skriva ett inlägg nu när det är jultider. Idag är min första jullovsdag och det känns bra, igår hann jag dock bli rastlös på de tre timmar som var innan jag skulle på min gitarrlektion. Det hela slutade med att TVn räddade mig. Idag har jag varit och handlat julklappar med min flickvän. Det var då jag kom på den smarta idén att de dem ett gemensamt paket med något finare, än massa struntsaker som går sönder efter någon månad. Vad det är får ni se senare, men det är ett rätt trevligt paket, jag skulle bli glad om jag fick det.

Min musik har som tur var blivit mindre Jennyiserad, vilket betyder att Keane, Jason Mraz, mb20, Sister Hazel, Counting crows, et cetera tillhör mitt top 10. Det kan nog vara så att kents nya skiva "Tillbaka till samtiden" räddade mig undan det. En mycket trevlig skiva för övrigt, mer elektroniskt än tidigare och Jockes texter är som vanligt kryptiska, poetiska och vackra. Något annat jag kan tipsa om är Annika Norlins projekt på svenska; Säkert!. Med klockrena texter och en mysig stämning levererar hon en skiva med många guldkorn i. Nedan en liveinspelning från Way out west i Göteborg tidigare i år. Lyssna till texten! (obs. inte hela låten)




"Följer dig hem, tar den långa vägen så jag får känna mer av din lukt
En kort paus, utanför statoilmacken vi köper folköl 3,5
Det kommer bara leda till nå't ont, ändå
Det kommer bara leda till nå't ont, ändå

Jag är rädd, för du ser för bra ut i svart, svart lugg och blå anorak
Den där skogen, gör nånting med mig jag blir alldeles för ärlig, säger:
Kyss mig inte, det kommer bara leda till nå't ont, ändå
Det kommer bara leda till nå't ont, ändå

Aahh, aahh
Det är kallt, du får låna min halsduk, du går så misstänkt nära mig
Du har missförstått, jag är inte värd det här jag har ingenting som du vill ha
Det kommer bara leda till nå't ont, ändå
Det kommer bara leda till nå't ont, ändå

Kyss mig inte det kommer bara leda till nå't ont ändå
Kyss mig inte det kommer bara leda till nå't ont ändå
Aahh, aahh
Aahh, aahh
Du kysste mig nyss det kommer bara leda till nå't ont"

- Säkert! med låten "Det kommer bara leda till nåt ont"

/M

JENNY DUGER

JENNY SUGER

Igår blev jag sjuk i magen. Med smärta och kräkreflexer kravlade jag mig hem från stadens centrum och lade mig i min varma säng. Efter sisådär 24 timmar senare känns det lite bättre, även om magen vrider och vänder sig. Å andra sidan är det ju tur att jag är sjuk och inte sticker iväg och gör massa annat, då kan jag ju stanna hemma och göra alla läxor! :D Ja!

Som Jenny så snällt påminde mig om har dessa två namn namnsdag idag. Så till dagen i ära tillägnar jag den här bilden på en okapi.

Okapin Okapia johnstoni är ett partåigt hovdjur i familjen giraffdjur. Den påminner mer om en häst än en giraff och har på bakdelen svart-vita ränder (som zebrorna). Okapin lever bara i Kongo-Kinshasa och där i tropiska regnskogar.

En vuxen okapis mankhöjd är 150-170 cm. Den kan väga upp till 250 kilo och blir ca. 2 meter lång.

Okapin är mycket skygg och tillbringar dagarna i skydd av tät vegetation, för att sedan på natten ge sig ut och söka efter föda. Den livnär sig på löv, kvistar och frukter. Dess syn och hörsel är förstklassig och vid minsta tecken på fara rusar den in i tät skog och gömmer sig. Således är okapin mycket svår att få syn på.

Djuret upptäcktes 1900 av Johnston vilket gör den till ett av de senast upptäckta däggdjuren. Länge höll m
an skinn på naturhistoriska museet i London för att vara falsarier, skapade genom att kombinera zebraskinn med andra däggdjur. Det finns inga okapier i Sverige, närmast kan de beses i Zoologisk Have i Köpenhamn.

Den 12 juni 2006 påträffades en okapi i en nationalpark i Kongo, vilket man inte då gjort på 47 år.

- Svenska Wikipedia

/M

Bara för att jag läser Allt om Mat och är intresserad av matlagning, bakning och råvaror kommer här lite tips och trix om det.


Shokomonk är en ny chokladkaka i 30 olika varianter. Det är importören "Estebans agenturer" som även säljer annan mer exklusiv choklad samt te, kryddor, et cetera. Det intressanta och det som gör produkten unik är de olika smaksättningarna. Både vit, ljus och mörk choklad blandad med blåbär, hallon, kokos, chili, peppar, vallmo, osv. Dessa kan hittas ute i butiken samt på http://gourmera.jetshop.se/ .

Alltså, listan över vad jag saknat medan jag varit borta, så otroligt länge, på Gotland.

1. Min flickvän, Emma
2. Ett badkar
3. Musik



/M

Tillbaka från Gotland och Medeltidsveckan! Som vanligt en väldigt trevlig vecka med musik, mat och gyckel. Dock spenderades mycket av min tid på andra håll än Visby och jag och familjen åkte runt i resten av Gotland och badade och njöt av naturen. Min mor blev förälskad i Gotland och det skulle inte förvåna mig om vi besöker det nästa år. Till min stora förvåning upptäckte jag att jag inte spenderat mer än en hundralapp när jag var där och den hundralappen var på päronmarmelad med chili och Gotlandstillverkad fårost. Mycket gott.

Det är i alla fall skönt att komma tillbaka till Stockholm igen trots att det är så varmt och fuktigt. Regn på natten och varma dagar är inte mitt favoritväder, men man vänjer sig nog lagom till hösten. För några få bilder från Gotland se http://aera.bilddagboken.se/ .

Det finns mycket som folk är rädda för och jag måste säga att min fobi är något mainstreamad. Samtidigt som det känns skönt att veta att det finns hjälp och att andra också är rädda för samma sak, för då är man rätt normal ändå, eller? Egentligen vill man ju vara lite unik och han någon fobi som logofobi (ord), sitofobi (mat) eller triskaidekafobi (talet 13). Dock måste tyvärr erkänna att min fobi inte är fullt utvecklad och att jag bara blir fruktansvärt rädd när jag inte är förberedd på det. Annars blir jag bara väldigt äcklad och vill springa därifrån.

I alla fall är min fobi småkryp och speciellt larver. Det är något äckligt med allt sådant och jag kan inte ens se på bilder av dem utan att bli rädd. Jag har funderat på varför jag blivit så rädd för dem för när jag var mindre var jag inte alls rädd för dem. Och på något vis har jag lyckats bygga ihop en teori. Troligtvis så har entomofobin kommit i och med att min roll i samhället/hemma förändrat mig, kanske har jag sett för lite på "Mitt i naturen" eller gått för lite i skogen för att min vana med småkryp ska vara bra. Så samhällets normer, rädsla för småkryp, har jag anammat trots mina föräldrar som inte är rädd för sådant. Är det en prioritering i min uppväxt? Jag dricker inte kaffe och gillar inte starka alkoholhaltiga drycker, men jag är rädd för småkryp. Det har också förvärrats med åren. För några år sedan var nyckelpigor inte alls äckliga och gick att hålla i, men nu går det inte längre.

Vad tror ni?

Jag är nog helt seriöst sämst i hela världen på att klämma fram catchiga rubriker.

Nu är min kära w810i inlämnad och på väg till verkstaden. Eller ja, dom skickar väl den på måndag skulle jag tro. Det första killen i butiken gjorde när han fått ansvar för den var att tappa den i marken. Bra, BRA! Jag vet inte om jag är orolig. Han flinade och sa: "Det går på garantin". Inga lånemobiler fanns det inne heller så nu sitter jag med min gamla, fula, tråkiga mobil som inte kan ha några coola ringsignaler eller fota. Min bilddagbok kommer bli tom.

/J

Som om mina ipod-problem inte var nog har nu min mobil lagt av. Den blinkar vitt och svart och vägrar att gå igång. Just nu har jag stängt av den och satt den för laddning. Jag har plockat ut batteriet, minneskortet ja till och med sim-kortet. INGENTING HJÄLPER. Om den inte får ett ryck efter fulladdade batteriet lämnar jag in den till telesnor så de kan fixa den. Kanske bra att de inte plockade bort min försäkring ändå, trots att jag bad om det. Nej gott folk, nu blir jag mobillös igen. So long!

/J